En spansk sommar

Tidigt i fredags morgon, när det fortfarande var mörkt gick vi till tåget som skulle ta oss till Barcelona. Hotellet vi bokat skulle ligga precis vid tågstationen. Vi hade fått med oss en karta i bokningsmailet och den indikerade att hotellet låg ett kvarter bort. Så vi började leta. Vi gick ett varv eller två runt kvarteren. När vi till slut frågade på ett annat hotell, berättade receptionisten att hotellet i fråga låg PÅ stationen. Så det var bara att återvända till utgångspunkten.  Första utflykten blev till Sagrada Familia, lätt att hitta och högt upp på ”måste-se-listan”. Det var packat – med turister. Vi upplevde att det förtog mycket av stämningen och man fick trängas och knuffas och bökas istället för att njuta av Gaudís skapelser i lugn och ro. Sen var vi glada över att inte tillhöra någon av de stora grupper som åkte runt, speciellt inte den där alla hade på sig gula scarves och kepsar. Ujuj.

 

 

Vid Ramblan var det ännu fler turister. Vid några av stånden där de sålde husdjur och blommor osv. satt en lapp där de bad turisterna att visa respekt för deras 150-åriga historia av kommers vid Ramblan. De la också till att allt hade varit bra innan vi (turisterna – tyvärr är vi inte bättre än resten av packet antar vi) kom dit. Kan dock förstå att de störs.

I fredags tog vi oss till Parc Güell, ytterligare en av Gaudis kreationer. Återigen hade vi sällskap av medturister i mängder. Det var knappt att man kunde se skulpturerna. Men vi njöt ändå av fin utsikt över Barcelona och en kille som spelade jazzklassiker på saxofon. 

På rekommendation från Yasmine var nästa stopp Picassomuseet. Hon hade berättat att det var först där hon förstått vilken stor konstnär han var och vilken talang han hade. Vi kom till samma insikt.

På lördagen var det dags för något mer fysiskt – Barcelona FCs hemmaplan Camp Nou. Vi hade hoppats på att få ta hela touren runt arenan, men eftersom det var matchdag fick man bara gå till museet. Till vår överraskning och stora förtjusning visade det sig sen att de en stund senare öppnade in till arenan från museet för att man skulle få gå ut och titta. En av de mest imponerande idrottsanläggningar vi stött på. Med hjälp av stolarna stod det skrivet: Barcelona FC – mer än en klubb.
 

 

 

 

Innan det var dags för hemresa åkte vi tillbaka till Picassomuseet för att köpa en kopia av den målning som föll Christian mest på läppen, nämligen en av Picassos tolkningar av Velasquez storverk ”Las Meninas”. Vi såg den på El Prado och har hört att den är en av den spanska konstens viktigaste verk, men vi hade inte förstått att den var så viktig att Picasso beslutat sig för att göra en studie av den på fyrtiotalet tavlor. Håll till godo.