En spansk sommar

När denna blogg var ny för oss (och även för dig, ärade läsare) upptäckte vi statistikfunktionen - man kan se hur många besökare man har varje dag i ett linjediagram. Coolt, tänkte jag, men som vi vet kan man ibland stirra sig blind på siffror. I början låg vi på ett rätt stabilt antal besökare dagligen, men på sistone har det varit mer av en bergskedja i diagrammet. Och med all rätta. Senaste inlägget (förutom det Evelina postat för några minuter sedan) var i söndags, och i bloggsammanhang är det nästintill en evighet (vi läste att den flitigaste bloggaren (på någon av alla bloggsajter) postade sex nya inlägg per dag). Vi beklagar situationen, men hänvisar till internet-tillgång. Vi trivs jättebra på Calle de Sueca (som må vara uppkallad efter en liten by (tack David för infot), men vad är byn uppkallad efter? Jo, precis... ), och det är det viktigaste.

Idag har vi bokat tågbiljetter och hotellrum för en helg i Barcelona längre fram i augusti. Det ska bli riktigt kul. Och imorgon ska vi till Valencias svar på Skara Sommarlands vattenland - Aquopolis. Vi ser framemot det. Och vad som adderar till vår glädje är att flera från skolan också ska dit. Värsta ballt.

Numera är vi båda två löpare. Evelina har senaste tiden förärat parken i den torra floden med sin graciösa närvaro. Tre gånger i veckan (om vi lyckas med planeringen) går vi ut och springer. När jag en gång för ett antal månader sedan nämnde möjligheten för Evelina att gå ut och springa var hon inte särskilt positiv, men hon vågade experimentera på mina ord och har nu sett fröet växa och vet att det smakar gott. Inga OS-guld är i sikte för någon av oss, men jag känner att det är en mycket trevlig sak att dela. Svettning för inte bara killar närmre varandra. Och Evelina är så snygg när hon springer.

Spanskan sägs ju vara lätt, och visst, det finns enkla saker, men samtidigt är det alltid lurigt att tillägna sig ett nytt tänk. Men efter en månad här upplever jag stor skillnad från innan (en ökning från 0 till 5 är hur många procent?). Idag när vi käkade en liten lunch frågade jag lite världsvant vad som fanns i "ensalada Valenciana" och förstod vad han sa. Men till slut beställde jag det stekta köttet.

Veckan som gått har bjudit på San Fermín - den välkända tjurveckan i Pamplona (norra Spanien). Det är ju där man släpper ut ett gäng tjurar på en trång gata för att sedan försöka att inte bli träffad. Alla mornar fram tills idag har vi tagit oss upp i tid till eftersnacket (joo, det är en stor grej här med TV-sändning en halvtimme före och en timme efter), så idag bestämde vi oss för att titta på det. Och det är ju helt sjukt att man utsätter sig för det. De på TV sa att det var lugnt idag eftersom ingen ambulans behövde komma... Här nedan är ett klipp från tidigare i veckan.